Knappar

När jag var liten hade min mormor en stor burk med knappar i ett skåp i köket. En röd burk. När jag var och hälsade på i Värmland senast tänkte jag att jag skulle fråga om jag inte kunde få några knappar från den där burken till mitt pysslande. Hon hade inte en knappburk längre. Hon hade tre, plus en stor plastbox. Jag skojar inte när jag säger att det säkert var över fem kilo knappar.

Några söta, gula kaniner och två vita elefanter. Bland annat.

 

Hon sparar alla knappar när hon gör mattrasor, sa hon. Och plastboxen var efter hennes syster.

Jag tycker egentligen att knappar är obehagligt. (Lite konstigt, jag vet.) Jag sprättar bort alla knappar som inte har någon funktion på mina kläder. Dekorknappar. Huh, så läskigt!

 

Men till pyssel kan de allt vara bra på många sätt.

Medan jag färgsorterade kom Salem tassande med den där typiska vad-gör-du-minen katter får när man gör något som låter intressant. När han såg vad jag höll på med såg det ut som om han tänkte "Åh, sorterar du knappar! Jag som vaknade idag och kände att det hade varit såå kul att sortera knappar." Han verkade lite smått besviken när han inte fick hjälpa till men satt ändå kvar och fortsatte att drömmande se på.