Min sambo är någonting alldeles extra. Han går upp på morgonen och diskar innan han går till jobbet, trots att jag ska vara hemma hela dagen. Ja, nu undrar ni väl var jag hittade honom ;)

För närvarande ser det ut såhär på nattduksbordet. Jag är inte helnöjd (inte med den halvsuddiga bilden heller...). Kan bero på lampan... den är inte så to-die-for, men min sambo önskade sej en sänglampa och denna fanns till hands. Och lets face it, om min D, som diskar innan han går hemifrån till jobbet, vill ha en sänglampa, ja då ska han ha en.

En av alla änglar jag har målat som sitter lite överallt. Den bodde förr i köksfönstret, men eftersom Snosan gillar att klättra där och inte har blivit så där katt-smidig, som vuxna katter är, än så har den fått flytta. Av säkerhetsskäl. Funderar dock på att byta ut den mot en mindre...

Jag bara måste få visa kaffekopparna till min servis (som jag älskar). Jag valde den för väääldigt länge sedan, när jag var väldigt ung. I min släkt har det alltid varit så att ända sedan vi var små har vi fått saker till hemmet. Porslin, bestick och så vidare, som sparats tills dagen då man flyttar hemifrån kommit. Diskuterade det med en väninna häromdagen och hon hade haft det likadant. Vi känner båda massor som inte hade en enda pinal när de skulle flytta hemifrån. Hon trodde att det var lite mer av en tradition man hade "på landet". Kanske. Vad tror ni?